Är pressen verkligen fri?

Och om den inte är det - lever vi då verkligen i en demokrati? Fria Tidningens granskning av Sveriges mediaklimat väcker onekligen en del frågor. Visste du att Bonniers äger, bland annat, SF (dvs nästan alla Sveriges biografer), TV4 (Sveriges enda kommersiella publiv service-kanal) och Dagens Nyheter? Detta är bara ett exempel på hur "fri konkurrens" leder till monopol.

Hur kunde tex Bonniers ta över TV4 trots att det strider mot sändningstillståndet? Jo, för att detta ska granskas av Radio- och tv-verket men bara på regeringens uppdrag och regeringen bestämde sig för att det inte behövdes:
"Så ni gjorde en utredning om köpet stred mot sändningstillståndet?"
"Om det står i strid eller inte avgör ju inte vi, utan det är Radio- och tv-verkets uppgift att göra."
"Men Radio- och tv-verket fick inte in någon anmälan från er, var det då kulturministern som fattade beslutet?"
"Nej, det är ju inget beslut. Det är ett ickebeslut. Det existerar inga ärenden i frågan. Detta är endast en bedömning om att inte fatta ett beslut. För att vi bedömde att det inte stred mot sändningstillståndet."

Ett skämt? Nej, tyvärr inte.

"Vi har vant oss vid skräckuppgifter om censur och monopol i vissa icke-västerländska
länder. Vi förfasar oss över kontrollen över det fria ordet och över mediemoguler
som driver sina egna kanaler som forum för propaganda. Men detta gäller
ju bara icke-demokratier. Eller?"

Stampens VD visar hur han fullständigt glömt pressens etik och mening i följande citat: "... Då inleddes ett resonemang där tankar började spira kring hur vi genom ett samarbete skulle kunna växa allihop. Alla gjorde ju ungefär samma omvärldsanalys och var medvetna om vikten att hitta samordningsvinster"
Pressen ska granska makten och måste därför vara fri, den kan inte slimmas och i förlängningen bara ha i bästa fall ett öga på makten. Inte undra på att de flesta tidningar säger samma saker, det som polikerna vill.