Jag brukar inte läsa Metro för deras inklistrade TT-rubriker kan jag läsa i vilken blaska som helst, men ibland tar jag färjan och vill bara slöbläddra till cappuccinon. Och vad fick jag se imorse? Ännu ett tecken på att nazismens mörker inte är längre bort än runt hörnet. Nej, jag talar inte om de apartheidmurar som Israel och EU tillåts sätta upp. Jag talar inte om alla de människor som fördrivs, I EU, Afrika, Amerika. Jag talar inte om de godtyckliga mord USA genomför över hela världen. Det är för uppenbart att nazismens ondska är tillbaka i världen. Nej, jag talat om Sverige, och något som kan verka oskyldigt till en början. Lite som de Nya Moderaterna.
Jag talar om Stefan Wahlbergs kolumn i nämnda blaska, "Vissa måste hållas från oss andra". Denna människosyn, att vissa människor är onda, inte alls en del av vårt samhälle, inte alls en produkt av vårt samhälle, vittnar om en fullständig avsaknad av empati, en bristande förståelse för hur människor samverkar. No man is an island, är en sanning som aldrig kommer dö, för vi människor är trots allt flockdjur. (Det märks inte minst nu när hela flocken piskas och springer som galna in i den återvändsgränd som kallas evig tillväxt.) Ett hårt samhälle föder hårda människor. Så klart finns alltid undantag, men hur skulle dessa hjälpas av att låsas in för sig själva, skiljas från oss andra? Vi som är så goda och perfekta...
Hoppas den stackars Stefan får en kram ikväll, lite kärlek, för det saknas honom uppenbarligen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment