Min definition av en moderat är en snål egoist, så inte är det för mig förvånande att de inte vill ha någon insyn i sin finansiering och påstår att korruption inte alls är ett problem i Sverige. Läs mer i Expressen om deras maktfullkomlighet.
Men det var inte döljandet av vilka det är som finansierar vårt statsbärande parti som fick mig att börja kika runt på nätet denna gång. Nej, det började med en artikel i Fria Tidningen, Allt mindre mångfald i pressen, som jag intressant nog inte kan hitta på fria.nu... Denna artikel handlar om Bonniers alltför dominerande ställning i Sverige och den demokratiska brist som detta medför. Men den handlar inte bara om Bonniers ställning utan också regeringens åtgärder för att minska kritik mot sin politik. Det får en onekligen att undra hur mycket Bonniers ger till moderaterna egentligen... Artikeln tar till exempel upp hur de nya reglerna för tidskriftsstöd dödar många misshagliga röster, liksom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. En annan metod har varit att korta remisstiderna, vilket förutom att mindre kritik hinner formuleras har lett till "hafsverk av låg kvalitet". Ett annat tecken på maktens rädsla är Anders Borgs attacker på Finanspolitiska rådet (som han själv tillsatte) vilket lett till mycket (befogad) kritik och påbörjade mitt surfande denna gång, vilket snart ledde in på intressanta tankar om jobbskatteavdraget. Och visst skrev jag om maktens rädsla ovan? Vilket leder till Rancière och hans tankar om de konservativa krafternas rädsla för demokratin, det vill säga folket. Vilket ju får en att undra varför folket röstar på partier som hotar dem själva (alla röster på moderater och republikaner från dem som förlorar mest på deras nyliberala politik, Tea Party-rörelsen etc) vilket leder in tankarna på Slavoj Zizek som jag nu läser och som just ska förklara detta och där måste jag verkligen hejda mig, hur ogärna jag än vill, men jag måste nu hem för att baka vörtbröd. Det är ju trots allt jul. :)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment