Detta med bolån...

Jag får erkänna att jag redan för 9 år sedan tyckte priserna var lite i högsta laget på lägenheter i Göteborg. Sedan dess har de stigit markant och jag ju inte annat än erkänna att jag förlorat stora pengar på min totala felbedömning. Men faktum är att bostadspriserna fullständigt exploderat samtidigt som våra inkomster inte alls hängt med. Däremot har den allt lägre räntan gjort att den andel av våra inkomster som läggs på boendet är i princip oförändrad. Sett ur denna synvinkel är prisutvecklingen helt rimlig.

Problemet är att räntan inte kan sjunka mer, den kan faktiskt bara röra sig i en enda riktning och när den väl stiger kommer inte våra inkomster att hänga med alls i samma takt. Att då sälja sin lägenhet går inte, för det finns inga hyresrätter att få tag på. Det enda man kan göra är att betala sina räntor. Sparandet kommer inte påverkas särskilt mycket tror jag eftersom den redan idag är så låg. Detta kommer alltså att slå direkt på BNP via minskad konsumtion.

Bankerna kommer klara sig eftersom folk inte kan eller vill sälja (de vill inte bo mindre, det finns inga hyresrätter och priserna kommer sjunka) utan helt enkelt måste hosta upp räntan. Inte undra på att de gör allt för att pressa upp priserna! I USA kan man bara lämna huset och banken tar smällen ifall det går riktigt illa, men i Sverige är det alltid privatpersonen som tar hela risken. Sett ur detta perspektiv är det inte konstigt att bankerna i och med Basel II-reglerna inte behöver mer än en piss i Nilen för att finansiera sin mycket lönsamma utlåning (se SvD). Men är det verkligen samhällsekonomiskt sunt? Med en kapitaltäckningsgrad på endast en halv procent behöver inte många människor gå i personlig konkurs för att bankerna ska få problem. Men får bankerna problem kommer räntan skjuta i höjden än mer och vi får ett klassiskt dominospel.

Det är klart att man kan göra som sist - att vi skattebetalare pumpar in mångmiljardbelopp till bankerna igen, men vad har vi då uppnåt? Annat än bibehållna höga priser och en växande statsskuld? Och fortfarande vill jag inte köpa en bostadsrätt!

--------------------------------------

En kommentar angående detta att folk kommer bita ihop och betala för det är deras enda val. Problemet här är att svenskarna i gemen är väldigt fattiga. Vi har i snitt endast 20.000 SEK på sparkontot! (Detta är våra genomsnittliga tillgångar minus skulder). Skuldkvoten ligger samtidigt på 28%, bland bostadägare kanske 50%. Men lägg nu märke till att detta är genomsnittssiffror, om man ser på individnivå ser det mycket värre ut enligt mina observationer. Alla gamlingar har det fett bra, de köpte sina hus för länge sedan och fick dem mer eller mindre betalda genom sossarnas inflationspolitik. Nu kan de sälja med miljonvinster. Men de i min ålder? Skuldkvoten ligger betydligt högre, amorteringar förekommer knappt och räntekostnaden är idag ok, bara för att räntan är extremt låg. Skulle bostadspriserna sjunka 20% (AFV) skulle deras skuldkvot hamna runt 100% eller mer och dessutom skulle det inte bli mycket över efter räntebetalningarna på en "normal" räntenivå. Och detta ifall de får behålla sina arbeten! En sjukdom, arbetslöshet eller dylikt skulle bli en katastrof.

Det hänvisas ofta till att en stigande börs gör oss rikare vilket kompenserar ökade skulder, men pengarna ligger ju bara kvar på börsen så länge man har råd. (Här bör man också betänka hur extremt segregerat Sverige är även när det gäller förmögenhet - siffrorna är värre än i USA. (Får återkomma med länk så fort jag hitta den.)) Måste man betala räntor istället för att investera på börsen kommer detta slå mot börskurserna. Minskar samtidigt vinsten från bostadsförsäljningar slår det än hårdare. Hur ser då ekvationen ut? Riskeras inte en nedåtgående spiral? Nej, jag är skeptisk...

Ännu en artikel om vår lånesituation här.

--------------------------------------

Såg i Affärsvärlden #11 att belåningen i USA innan finanskrisen låg på 360% av BNP, mot 160% av BNP på 1920-talet. Systemet är onekligen tänjt till bristningsgränsen...