Ännu en energikramare

De blir allt lömskare, de som vill sabotera COP15 och fortsätta maximera våra mycket kortsiktiga vinster. På DN igår fanns artikeln "FN:s framtidsscenarier för klimatet är rena fantasier". Enligt författaren, Kjell Aleklett som är professor i fysik vid Globala energisystem på Uppsala universitet, är FN:s värstingsenarion om framtida kol- och oljeförbrukning helt orealistiskt höga eftersom det helt enkelt inte finns så mycket kvar att ta av.

Och? Det är väl en välsignad tur! Och det spelar ingen som helst roll, för konsumtionen måste i vilket fall som helst ner mot noll så snart som möjligt. Aleklett håller med om att vi orsakat temperaturhöjningen, men säger i och för sig inget om huruvuda han finner detta vara ett problem eller inte. Sak samma! Det viktiga är att han istället vänder hela artikeln till att förespråka ökad energiproduktion. Han säger inte hur eller vad, men misstanken väcks ofelbart att detta bara är en del av energilobbyns försök att motverka förändring.

För det finns inga genvägar, inga tekniska mirakel: Vi måste minska vår energiförbrukning. Punkt slut. Simple as that. Och det är inte ens svårt! Redan med dagens teknik kan vi minska våra utsläpp av växthusgaser med 84% (enda problemet är flygresorna, men även här finns idag tekniska lösningar som kan minska utsläppen högst betydligt). Och detta kan göras utan att inkräkta på vår levnadsstandard. Så vad är problemet??? Varför saknas viljan att göra något? Varför käbblas det så förbannat? Att lobbygrupper motsätter sig förändring, liksom de konservativa gubbar som styr världen, är inget konstigt och de har en oerhörd ekonomisk makt, men är det verkligen så illa att pengar styr denna värld? Det är ju intressant att de med mest pengar är mest mot en förändring...

Inför Köpenhamn

Ja, nu har de samlats i Köpenhamn, men är det någon som på allvar tror att de konservaiva egoister som styr vår värld kommer att komma fram till några vettiga beslut? För att citera Cogitos senaste månadsbrev:

"Om det misslyckas beror det bara på en sak – att de rika ländernas rika
överklass, som redan håller på att drunkna i sitt eget avfall, inte vill
avstå från sin egen destruktiva överflödstillväxt för att ge utrymme åt
den fattigdomsavskaffande tillväxt alla de fattiga ländernas fattiga massor
självklart har rätt till."