Jag tänkte fortsätta ondgöra mig över moderaternas förstörelse av Sverige. Ja, över allt som, trots den oändliga visdom som samlats i världen, tar oss i fel riktning. "Bad signs" som sagt...
Denna gång handlar det om moderaternas nedmontering av de institutioner som ska skydda vår demokrati. Ryggskottet mot tidskrifterna, de förkortade remisstiderna och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet nämnde jag redan idag, i Högmod går före fall och mycket annat säkert också. Det finns ju så många exempel...
Nåväl, nu hämtar jag informationen från tidningen Ingenjören, från artikeln Ett tolerant samhälle - är det bra det? Vilket ju moderaterna uppenbarligen inte anser. Den lilla faktasnutt som triggade detta inlägg handlar om att JämO, HomO osv samlades under Diskrimineringsombudsmannen, DO. Vettigt även i mitt tycke, det lär finnas många synergieffekter. Men vad händer? Anslagen minskar och nu läggs departementet för integration och jämställdhet ner! WTF?
Varför ljuger moderaterna så förbannat?
Friday, December 17, 2010
Högmod går före fall
Min definition av en moderat är en snål egoist, så inte är det för mig förvånande att de inte vill ha någon insyn i sin finansiering och påstår att korruption inte alls är ett problem i Sverige. Läs mer i Expressen om deras maktfullkomlighet.
Men det var inte döljandet av vilka det är som finansierar vårt statsbärande parti som fick mig att börja kika runt på nätet denna gång. Nej, det började med en artikel i Fria Tidningen, Allt mindre mångfald i pressen, som jag intressant nog inte kan hitta på fria.nu... Denna artikel handlar om Bonniers alltför dominerande ställning i Sverige och den demokratiska brist som detta medför. Men den handlar inte bara om Bonniers ställning utan också regeringens åtgärder för att minska kritik mot sin politik. Det får en onekligen att undra hur mycket Bonniers ger till moderaterna egentligen... Artikeln tar till exempel upp hur de nya reglerna för tidskriftsstöd dödar många misshagliga röster, liksom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. En annan metod har varit att korta remisstiderna, vilket förutom att mindre kritik hinner formuleras har lett till "hafsverk av låg kvalitet". Ett annat tecken på maktens rädsla är Anders Borgs attacker på Finanspolitiska rådet (som han själv tillsatte) vilket lett till mycket (befogad) kritik och påbörjade mitt surfande denna gång, vilket snart ledde in på intressanta tankar om jobbskatteavdraget. Och visst skrev jag om maktens rädsla ovan? Vilket leder till Rancière och hans tankar om de konservativa krafternas rädsla för demokratin, det vill säga folket. Vilket ju får en att undra varför folket röstar på partier som hotar dem själva (alla röster på moderater och republikaner från dem som förlorar mest på deras nyliberala politik, Tea Party-rörelsen etc) vilket leder in tankarna på Slavoj Zizek som jag nu läser och som just ska förklara detta och där måste jag verkligen hejda mig, hur ogärna jag än vill, men jag måste nu hem för att baka vörtbröd. Det är ju trots allt jul. :)
Men det var inte döljandet av vilka det är som finansierar vårt statsbärande parti som fick mig att börja kika runt på nätet denna gång. Nej, det började med en artikel i Fria Tidningen, Allt mindre mångfald i pressen, som jag intressant nog inte kan hitta på fria.nu... Denna artikel handlar om Bonniers alltför dominerande ställning i Sverige och den demokratiska brist som detta medför. Men den handlar inte bara om Bonniers ställning utan också regeringens åtgärder för att minska kritik mot sin politik. Det får en onekligen att undra hur mycket Bonniers ger till moderaterna egentligen... Artikeln tar till exempel upp hur de nya reglerna för tidskriftsstöd dödar många misshagliga röster, liksom nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. En annan metod har varit att korta remisstiderna, vilket förutom att mindre kritik hinner formuleras har lett till "hafsverk av låg kvalitet". Ett annat tecken på maktens rädsla är Anders Borgs attacker på Finanspolitiska rådet (som han själv tillsatte) vilket lett till mycket (befogad) kritik och påbörjade mitt surfande denna gång, vilket snart ledde in på intressanta tankar om jobbskatteavdraget. Och visst skrev jag om maktens rädsla ovan? Vilket leder till Rancière och hans tankar om de konservativa krafternas rädsla för demokratin, det vill säga folket. Vilket ju får en att undra varför folket röstar på partier som hotar dem själva (alla röster på moderater och republikaner från dem som förlorar mest på deras nyliberala politik, Tea Party-rörelsen etc) vilket leder in tankarna på Slavoj Zizek som jag nu läser och som just ska förklara detta och där måste jag verkligen hejda mig, hur ogärna jag än vill, men jag måste nu hem för att baka vörtbröd. Det är ju trots allt jul. :)
Thursday, December 16, 2010
Jacques Rancière - Hatet mot demokratin
Jag ska direkt säga att jag inte läst boken, och är inte heller mycket till filosof, men jag fick upp ögonen för Rancière och hans idéer på ett föredrag häromveckan. Den bok som nämndes i första hand vad Hatet mot demokratin, från Tankekraft förlag. Hans tankar om demokratin sammanfattades med att demokrati är de enstaka, korta tillfällen i historien då folkets vilja bryter igenom politiken och leder till förändring. (Politik är bara förvaltande av det som finns nu.)
Men en snabb koll på nätet visar att det finns många sätt att tolka denna franska filosof, en av de mest intressanta idag. I GP tex, dissekeras hans syn på politik och demokrati, hans övertygelse om att "allas röst är lika, men det är inte det samma som att prisa den enskildes friheter". Aftonbladet hävdar att det handlar om förakt mot folket. Den mest komplexa, och kanske mest intressanta artikeln, där Rancière bara är en i mängden av referenser, är Framtiden stavas hedonism i Arena, skriven av Magnus Linton. Om jag någonsin ska bli mer filosofisk känns detta som en utmärkt början, i gränslandet mellan politik och konst, mellan det konkreta och det rent ut sagt flummiga. Åtminstone för en ingenjör...
Men en snabb koll på nätet visar att det finns många sätt att tolka denna franska filosof, en av de mest intressanta idag. I GP tex, dissekeras hans syn på politik och demokrati, hans övertygelse om att "allas röst är lika, men det är inte det samma som att prisa den enskildes friheter". Aftonbladet hävdar att det handlar om förakt mot folket. Den mest komplexa, och kanske mest intressanta artikeln, där Rancière bara är en i mängden av referenser, är Framtiden stavas hedonism i Arena, skriven av Magnus Linton. Om jag någonsin ska bli mer filosofisk känns detta som en utmärkt början, i gränslandet mellan politik och konst, mellan det konkreta och det rent ut sagt flummiga. Åtminstone för en ingenjör...
Tuesday, December 14, 2010
Religionens återkomst
Världen ser ut att vara på väg in i en ny, mörk medeltid. Det omedelbara hotet - klimatet - dribblas bort i kortsiktig vinsthets. Folket orkar inte opponera sig, tyngda av arbets- och skuldbördor. Högerns mörka krafter växer sig allt starkare (läs Blått blir brunt i Fria Tidningar 27 november 2010) och solidaritet har blivit ett skällsord. Klyftorna ökar och med dem fattigdomen. Slaveriet breder ut sig, liksom drog- och sexhandel. Som om inte detta vore nog är religionen på frammarsch. Inte bara den radikala muslimska falangen, utan även den lika bakåtsträvande och hänsynslösa kristna rörelsen.
Ett genombrott för de konservativa var när FN för 1,5 år sedan röstade igenom en resolution mot religionskritik. (Läs Backa inte för teokratierna i GP 14 december 2010.) Inom fyra månader ledde detta till en ny lag mot hädelse på Irland som kan ge en kvarts miljon i böter.
På SVT visas en brittisk serie om några kristna fundamentalister som ska omvända några stackars förtappade unga själar och visa att Bibeln, Guds ord, är den rätta vägen (Bibeln för nybörjare).
Vad hände med upplysningsfilosoferna? Vad hände med de grundläggande demokratiska värderingarna? Vad har hänt med alla de framsteg som Västvärlden gjort under 1900-talet? I Sverige har vi fått ett regeringsparti som motsatte sig varenda medborgerlig förbättring (kvinnlig rösträtt, 40-timmarsvecka, rätt till semester etc etc). USA, självutnämnt demokratiskt föregångsland, dödar oskyldiga långt från de egna väljarna, och även Sverige stöttar. Tortyren har gjort en återkomst, inte minst tack vare CIA och dess eskapader i Vietnam och Sydamerika. (Läs Mattias Gardells Tortyrens återkomst, recenserad i bla Expressen.) Skattebetalarna pumpar in hundratals miljarder, av pengar som inte fanns när de behövdes, i ett ekonomiskt system som bevisat sin otillräcklighet (denna artikel i FT tex). Yttrandefriheten är hotad genom ökad övervakning med kameror, av internet och mobiltrafik, sajter som aktivt bekämpas (De vill döda internet).
Varför? Har vi haft det för bra för länge? Har allt lidande som vår överkonsumtion medför gjort att vi blundar, att vi slutat lyssna, att vi slutat bry oss? Beror det på att partierna består av karriärister och puckon? Beror det på att makten åter ligger i kapitalisternas händer, precis som för ett sekel sedan, innan socialdemokratin gav makten åter till folket? Är dessa kapitalister och de politiker som ljuger oss rakt i ansiktet rädda? (Läs mer om den ökade demokratiska insynen på FT.)
Jag vet inte, men jag tror att de protester vi ser bara är början. De kommer inte att avta förrän vi ser en revolution fullt i klass med socialdemokratins genombrott, kolonialismens död och medeltidens slut.
Ett genombrott för de konservativa var när FN för 1,5 år sedan röstade igenom en resolution mot religionskritik. (Läs Backa inte för teokratierna i GP 14 december 2010.) Inom fyra månader ledde detta till en ny lag mot hädelse på Irland som kan ge en kvarts miljon i böter.
På SVT visas en brittisk serie om några kristna fundamentalister som ska omvända några stackars förtappade unga själar och visa att Bibeln, Guds ord, är den rätta vägen (Bibeln för nybörjare).
Vad hände med upplysningsfilosoferna? Vad hände med de grundläggande demokratiska värderingarna? Vad har hänt med alla de framsteg som Västvärlden gjort under 1900-talet? I Sverige har vi fått ett regeringsparti som motsatte sig varenda medborgerlig förbättring (kvinnlig rösträtt, 40-timmarsvecka, rätt till semester etc etc). USA, självutnämnt demokratiskt föregångsland, dödar oskyldiga långt från de egna väljarna, och även Sverige stöttar. Tortyren har gjort en återkomst, inte minst tack vare CIA och dess eskapader i Vietnam och Sydamerika. (Läs Mattias Gardells Tortyrens återkomst, recenserad i bla Expressen.) Skattebetalarna pumpar in hundratals miljarder, av pengar som inte fanns när de behövdes, i ett ekonomiskt system som bevisat sin otillräcklighet (denna artikel i FT tex). Yttrandefriheten är hotad genom ökad övervakning med kameror, av internet och mobiltrafik, sajter som aktivt bekämpas (De vill döda internet).
Varför? Har vi haft det för bra för länge? Har allt lidande som vår överkonsumtion medför gjort att vi blundar, att vi slutat lyssna, att vi slutat bry oss? Beror det på att partierna består av karriärister och puckon? Beror det på att makten åter ligger i kapitalisternas händer, precis som för ett sekel sedan, innan socialdemokratin gav makten åter till folket? Är dessa kapitalister och de politiker som ljuger oss rakt i ansiktet rädda? (Läs mer om den ökade demokratiska insynen på FT.)
Jag vet inte, men jag tror att de protester vi ser bara är början. De kommer inte att avta förrän vi ser en revolution fullt i klass med socialdemokratins genombrott, kolonialismens död och medeltidens slut.
Subscribe to:
Posts (Atom)