Denna bok drabbade mig hårt, första kvällen på mitt första qi gong-läger, några månader efter att ha insett att jag har en missbruksproblematik. Jag kände igen mig i allt - missbrukarens kval men också den medberoendes lidande och oförmåga att förstå varför.
Du är en ensam varg
du litar bara på dig själv
du tror på briljansen
i svindlande soloprestationer
lagspel är ingenting för dej
Du väger mäter jämför
alltför ofta misskänd
förbigången försummad
Om nån annan
får beröm
betyder det för dej
att du
blir mindre
Om nån annan
misslyckas
så har du
vuxit
Du tror aldrig något gott om nån
förrän du har sett att han är värd det
Alla andra misstror du i grunden
Och för det mesta tycks du ha rätt
för det mesta är det tydligen bäst
att misstro mänskor som du möter
För tusende gången
överbevisad
står jag där
och mumlar mitt:
man måste ändå
man måste ändå tro
man måste ändå våga älska
------------------------------------------------------------
Jag är feg
Jag är så fruktansvärt feg, ropar du
och slår en dånande trumvirvel
Medge medge medge
att jag är oerhört
feg
Den fegaste och uslaste
som nånsin fanns
Det var väl
modigt sagt, säjer du
belåtet
och inväntar
applåderna
De kommer
ja visst kommer de
Så feg
så modig
och så ärlig
det är bussigt det, säjer de
och applåderar
så det smattrar
Och ju mer de applåderar
dess säkrare
kan du vara
på att du inte behöver uppfatta
vad det är
jag försöker viska
i ditt öra
Käraste varför
är du så rädd
för verkligheten?
------------------------------------------------------------
Överallt
sökte jag dej
som fanns överallt
i min värld
Jag försökte göra om
min värld
så den skulle passa dej
sökte dej överallt
men den jag äntligen fann
var mej
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment