Christopher McDougall - Born to run

Av någon anledning läste jag inte Born to run förrän nu, men bättre sent än aldrig! Bokens huvudpoäng är att vi är gjorde för att springa - långa distanser. Jag skriver detta i ett försök att sammanfatta mina tankar kring boken...

"Den bästa löparen lämnar inga spår" - Dao De Jing

"Vi springer när vi blir rädda, vi springer när vi är euforiska , vi springer iväg från våra problem och vi springer omkring när vi leker. Och när allt ser som mörkast ut springer vi som allra mest."

Boken handlar mycket om tarahumara - ett folkslag som överlevt i oländig terräng i Mexiko. Ett folk som upphöjt löpning till något av en religion. Och de springer lång. Riktigt långt. I galet vild terräng. Och dricker öl! Inte ett sockerlag som det västerländska ölet för all del utan ett svagare mer näringsrikt öl. Men ändå. Kanske har hashers fattat grejen... Tarahumara är (bak)fulla var tredje dag av sitt vuxna liv! Nåja, alkohol har många dåliga sidor, så jag ska inte framhäva dess dåliga...

Boken hänger sig till stor del till att försöka finna svaret på hur man borde löpa. Idag skadas väldigt många löpare och tesen är att detta beror på den vansinniga löpteknik vi lär oss i de usla skor Nike skapade på 70-talet: DUNK - DUNK - DUNK på hälarna. Inte undra på att kroppen går sönder! (65%  -80% av alla löpare skadar sig varje år.) Tänk istället att du springer på en grusväg. Ja! Erkänn, du gick omedelbart upp på framfoten, sträckte på rygg och nacke, höjde händerna till revbenshöjd och trippade försiktigt fram. Så ska du springa! "Lugnt, lätt, mjukt och snabbt."
"Man måste slappna av på samma sätt som när man bit för bit sänker sig ner i ett varmt bad. Efter ett tag slutar kroppen göra motstånd mot chocken och börjar njuta... Om man lyckas slappna av tillräckligt mycket blir kroppen vän med den vaggande rytmen till den grad att man nästan glömmer bort att man rör sig... Man måste komma i samklang med kroppen och förstå när man kan pressa sig och när man ska ta det lugnt."

Mjuka skor dämpar för all del smärtan som många upplever, men det är ju smärtan som försöker berätta för dig hur du inte ska springa! Om du springer barfota tvingas du springa så som du borde. Och fötterna blir starka! Våra fötter är fantastiska skapelser, beundrade på sin tid av Leonardo da Vinci, som såg skönheten i fotvalv. Skulle du förresten stötta upp en bro med en pinne i mitten? Nej, då skulle ju bron kollapsa! Tänk på den. "När man springer i dämpade skor försöker fötterna trycka sig igenom sulorna för att hitta en hård, stabil grund." (s.220) Läs mer i Fred Wilts klassiska How they train från 1959.

En viktig del av löpningen och en nyckel till att bli en bra löpare är att älska löpningen. Det har tex JoeVigil förstått, en mycket erfaren tränare. Tarahumara slutar aldrig springa utan bibehåller löpningens glädje genom hela livet! "Skälet till att långdistanslöpningen värderades högt var att den var oundgänglig. Det var tack vare den som vi överlevde och blomstrade och spred oss över jordens yta. Man sprang för att få mat och för att slippa bli mat, man sprang för att hitta en partner och för att imponera på henne, och man sprang så fort man kunde när man rymde med henne för att starta ett nytt liv tillsammans. Och som allt vi älskar - allt det som vi kallar 'passioner' och 'älsklingssysslor' - är det egentligen en inkodad, uråldrig nödvändighet. Vi föddes till att springa. Vi föddes för att vi sprang. Vi tillhör det springande folket, och tarahumaraindianerna har aldrig glömt det."

Man ser även i löpningen hur pengar förstör. Företagens vinster har stadigt minskat allt eftersom ledningen blivit ägare och prioriterar kortsiktiga vinster. Precis på samma sätt hamnade maratonlöpningen på dekis när proffs blev tillåtna i OS 1984 (s119). Återigen - de bästa löparna är de som älskar löpning mest. Inte de som älskar pengar mest. Just som chefer.

"Tänk om alla våra problem - våldet, fetman, sjukdomarna, depressionerna och den ständiga girigheten - började när vi slutade vara ett springande folk. Om man förnekar sin natur kommer det bryta fram på något annat, obehagligare sätt." (s125)

En del kosttips kläcks också i boken. Som att äta mindre. Som att skippa köttet. Som iskiate, eller chia fresca: Chiafrön upplösta i vatten med lite socker och en skvätt lime. "Hemkörd Red Bull!" Tarahumarafolket lever till stor del på pinole och bönor, vilket ger all protein som behövs. Och det skyddar väldigt väl mot cancer. (s267)

Vad gäller träning så rekommenderas att ta det lugnt och sakta bygga upp fotens muskulatur. Den är svag efter ett liv instängt i skor. Styrketräna även resten av kroppen! Och spring mycket i backar.

När jag letade efter "pinole" hittade jag denna sida med recept på pinole, iskiate och annat.

Så slutligen: Släng dina svindyra skor, ät mycket frukt och grönt och ge dig ut!