Threads and strings in C++ on Windows

It's been way too long since I felt I had anything to say and in fact these days I realize most of what I have said is irrelevant anyway. But my memory still sucks and I still work as a software consultant so I need to post this just so I'll know next time. Because it took me days to get this to work. Which might sound like I should maybe look for another career but... nah! I like this geekery.

So I just started working at Acorn Technology and still have no assignment (thank you, lord!) so I've been looking at C++11 and all fancy new stuff there is. I use the MinGW/Eclipse setup as I love freedom, but I've been running into all kinds of issues. It turns out that what you get from the "official MinGW site" mingw.org can't handle C++11 strings (like the to_string method). So I changed to the distro you can get from nuwen.net which can handle the strings but not threads. Sigh. But by now I have also installed mingw-get which is very handy for adding extra packages, so I add pthreads but in vain. Double sigh. (Actually by now there are a lot of things my bosses have said I should look into so I'm very happy I have 20 years' experience in keeping bosses happy while doing my shit. But still, another sigh.)

But then, finally, something useful keeps turning up on my internet searches - mingw-w64. 64-bit. Threads (not the winAPI threads that apparently suck but the C++ std::threads). Not a million "clever" ways to avoid a shitty solutions' flaws that is the rule if you run into something that actually does not work. How about strings? I install from SourceForge and change the path (exchange the C:\mingw\bin path to C:\Program Files (x86)\mingw-w64\i686-4.9.1-posix-dwarf-rt_v3-rev1\mingw32\bin\) and it works! On the command line as well as in Eclipse. Just like that! (Well...) For once something actually works on a Friday afternoon. :)

Maten vi äter dödar oss sakta

Ända sedan jag var ihop med en vegetarian för något decennium sedan har jag funderat mycket kring detta med kost. Jag har varit vegetarian (men en alternativ-läkare sa att det kanske inte var så smart så jag slutade). Jag har länge dragit ner på kött men också snabba kolhydrater, gluten, mjölk och helt slutat med charkvaror (efter att FN (!) sagt att charkvaror dödar). Dessutom lider min far och systrar av laktosintolerans, mina systrar även av glutenintolerans och jag känner själv att dessa ämnen inte är bra för mig (tacka qi gong för det). Dessutom har mina systrar så kallade pigmentfläckar, något jag också fick en liten i somras. (Dessa lär vara en form av auto-immun sjukdom just som laktos- och glutenintolerans.) Och så nu detta om att kolesterol inte alls är boven bakom hjärt- och kärlsjukdomar utan inflammation. Inflammation i stil med laktos- och glutenintolerans!

Jag kan bara komma till en slutsats: Vi ska inte äta något som innehåller varken laktos eller gluten och dessutom vara mycket försiktiga med socker, soja och majsolja.

Inget strösocker.

Ingen mjölk.

Ingen grädde.

Inget vete (inte heller durumvete och dinkel?).
Inget råg.
Inget korn.
Ingen majsolja.
Ingen messmör.
Ingen mesost.

osv

osv

osv

Vid en första anblick ter detta sig som en omöjlighet. Vad ska man fika nu då?! Men så tänker man vidare på vad man ännu kan äta:

Frukt

Grönsaker

Nötter
Rotfrukter

Olivolja

Ris
Majs
Hirs
Bovete
Havre (ren!)

Potatis
Quinoa
Ägg
Fisk

Kött
Hårdost
osv

osv

osv

och inser ganska snart att det finns massor man kan äta - men väldigt lite skräpmat! Det känns som att undvikandet av laktos och gluten är vägen till bra mat. Så det ska jag prova. Oavsett vad mina testresultat blir efter både gastroskopi och koloskopi...

Kolesterolet är inte alls boven, visar det sig

Denna länk var spiken i kistan på all den skit som jag ätit under mitt liv. Och borde vara det för alla, för all den skit som vi matats med genom snabbköpens hyllor i decennier. Det var inte en medveten kupp men sakta mördas hela mänskligheten i den rationella vetenskapens namn.

Till att börja med konstateras att det inte alls är kolesterol som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar utan inflammation i kärlväggarna! En inflammation som får kolesterol att ansamlas osv. (Detta är bara ett av oändliga exempel på den västerländska vetenskapens begränsningar. En vetenskap som vi baserat hela vår existens runt och utrotat gammal visdom för, visdom som var "fel" men som nu visar sig vara rätt. Men detta är kanske ett annat inlägg...)

"Inflammation är inte komplicerat – det är helt enkelt kroppens naturliga försvar för en främmande inkräktare såsom bakterier, toxiner eller virus. Inflammationscykeln är perfekt i sitt sätt att skydda din kropp från bakterie- och virusinkräktarna. Men om vi kroniskt utsätter kroppen för skada i form av gifter eller livsmedel som den mänskliga kroppen aldrig varit avsedd att hantera, uppstår ett tillstånd som kallas kronisk inflammation."

"Vilka är de främsta orsakerna till kronisk inflammation? Det är helt enkelt ett övermått av enkla, högförädlade kolhydrater (socker, mjöl och alla de produkter som tillverkas av dem) och en hög konsumtion av omega-6 vegetabiliska oljor som soja-, majs- och solrosolja som finns i många förädlade livsmedel."

"Föreställ dig att du upprepande gånger gnuggar en styv borste över mjukt skin tills det blir rött och nästan börja blöda. Gör detta flera gånger om dagen varje dag i fem år. Om du står ut med denna behandling skulle du få en blödning, ett svullet infekterat område som blev värre med varje upprepad skada. Detta är ett bra sätt att ge en bild av den inflammatoriska processen som kan pågå i din kropp just nu."

"Den process som inleddes med en söt bulle blir en ond cirkel över tiden som skapar hjärtsjukdom, högt blodtryck, diabetes och slutligen, Alzheimers sjukdom, som den inflammatoriska processen fortsätter med oförminskad styrka."

"Det finns bara ett svar på att lugna ner inflammationen, och det är att återvända till livsmedel närmare sitt naturliga tillstånd. För att bygga muskler, ät mer protein.

Välj kolhydrater som är mycket komplexa, såsom färgglada frukter och grönsaker. Skär ner på eller eliminera inflammation som orsakas omega-6 fetter som majs- och sojaolja och bearbetade livsmedel som innehåller dem. En matsked majsolja innehåller 7, 280 mg av omega-6, sojabönor innehåller 6, 940 mg. Använd i stället olivolja eller smör från gräsätande nötkött.

Animaliska fetter innehåller mindre än 20 % omega-6 och är mycket mindre sannolika att orsaka inflammation än de förment hälsosamma oljor märkta fleromättade."

FARMOR KOM TILLBAKA!!!

How stress makes us dumb

Summer has ended and a new job is about to start - it's time to focus on work! And with that I mean programming. At least that's what I thought... but this link - The programmer's stone - that I got on a social media the other week, turned out to be much greater than expected and relevant not only for programmers but for all people. It tells us about how stress makes us incapable of grasping big, complex problems. To put it simply - stress makes us dumb.

Try it out yourself on The embedded figures test! It becomes very clear that stress makes you blind...

To be more precise, stress makes us lose our ability of juxtaposion, and makes us fall back to focussed attention. I'd say this can explain a lot of stupidities we do and wrong conclusions we draw (in turn making political populism very tempting, just as one of many examples). Among the implications, this lost ability of overview, basically, explains bloatware, "both in computer programs and human bureaucracy". Read more on The programmer's stone's third page. For a programmer it means it becomes impossible to keep a program in one's head. A skill that is very important, as told in Holding a program in one's head.

Talking about bureaucracy: Both blogs mentioned above talk about programmers and organizations being in conflict: "organizations are designed to prevent what programmers strive for" as The programmer's stone says and blames it on the stress that organizations induce. Holding a program in one's head, on the other hand, blames the conflict rather on personal issues: "It's not merely true that organizations dislike the idea of depending on individual genius, it's a tautology. It's part of the definition of an organization not to." "Good programmers manage to get a lot done anyway. But often it requires practically an act of rebellion against the organizations that employ them. Perhaps it will help if more people understand that the way programmers behave is driven by the demands of the work they do. It's not because they're irresponsible that they work in long binges during which they blow off all other obligations, plunge straight into programming instead of writing specs first, and rewrite code that already works. It's not because they're unfriendly that they prefer to work alone, or growl at people who pop their head in the door to say hello. This apparently random collection of annoying habits has a single explanation: the power of holding a program in one's head."

I guess they are both right - the programmers' annoying habits are due to stress avoidance.


Reading further on the The programmer's stone, you get sad realizing that indeed organizations do everything to kill good programming: Open plan offices. You "can't afford" good tools. You "don't have time" to play around with and get to know the technology you chose to use. Ignorance is seen as a bad thing. Don't try to prove you're wrong (in order to prove you're actually right). Use brainstorming sessions. Don't just have a project leader, but also a project manager to take care of the boring stuff!

"The first Great Abdication occurred in the early 1990s, when managers who weren’t programmers, and therefore had no understanding of the work, abdicated their responsibilities to proceduralism in the form of perverse misinterpretations of ISO9001. When that didn’t work, in the late 1990s, they moved to the second Great Abdication. In this, they decided that uniquely amongst commercial activities, software engineering is best handled as a democracy, where the horde of JavaSchooled script kiddies all had equal votes to the minority of experienced people who could have led and taught them. As Richard Gabriel has observed, “It takes twenty years to get good at this stuff”, so of course that was a failure. The third Great Abdication was to ship the whole mess offshore!"

When it comes to creating a good team, we have succeeded if the individuals have a good self-confidence and no stress. This is why Open Source software development works so well - there is no management stressing, there are no contra-productive team building events etc.

Further on: "A person who frequently does juxtapositional thinking is aware of the importance of self-consistency in their thinking. If something doesn’t “hang together”, they know they have made an error." Lack of self-consistency can then lead to confabulation and god knows all can happen!

The fact that humans are a social being is maybe proved by the Asch conformity tests.

In The camel has two humps it is shown "that programming teaching is useless for those who are bound to fail and pointless for those who are certain to succeed". This blogg is well worth reading! "To write a computer program you have to come to terms with this, to accept that whatever you
might want the program to mean, the machine will blindly follow its meaningless rules and come to
some meaningless conclusion."

Well, let's say you manage to create a gelled team. That doesn't mean you can relax, because what then usually happens is the Dreaded Jungian Backlash. One part of this problem is that stress is addictive, and most people are addictive to a level of stress that impairs the juxtapositional thinking! Note now that stress releases dopamine and loss of the ability to produce dopamine causes Parkinson’s... The other part is that the stressed people in the organization seeing the not stressed gelled team becomes envious and do all kinds of stupid things.

So, what to do per organization? In most, there is no point even trying...

And it doesn't get more optimistic in the Marketing section: "A great deal of programming happens within and between large organizations, which are rarely operating at high efficiency. No-one would ever put it this way, but lots of people won’t actually appreciate an efficient supplier, because it puts too much pressure on them to be an intelligent customer."

In a response to a Reddit comment this is said: "People in the stressed state can’t program. Period. We have a software industry which is like a black comedy, with projects going over budget by orders of magnitude and many other problems, because the ability of some people to program most of the time, and most programmers to program on rare occasions, has led us to believe that all programmers can program all the time."
The "problems come from social background stress preventing the prefrontal cortex from functioning in a way which permits programming".
Old people remember their childhood clearly, but not the rest of their lives, because they have been stressed out all their lives. Until now...
"I have concluded that social stress addiction, as exposed by studying the mysterious subject of the practical industrial psychology of computer programming and then identifiable all over the place, is the greatest curse the human race has ever suffered."

Further: "This does not mean surrendering ourselves to intuitionalism, but it does mean that we should sanity check our reasoning when we are in a frame of mind to do it juxtapositionally and vice versa. We all know how we can see more possibilities once we have slept on something. I suspect we then have the opportunity to dissolve unnecessary subsystem boundaries so that the algebra of possibilities becomes simpler and we see the structure of the situation. If one cognitive mode was enough, we probably wouldn’t have two."
Stress and memory puts it bluntly: "In a psychology lab, it’s easy to show that stress interferes with your working memory, making you temporarily dumb."

Emmas Glück

Dieses Film ist so gut, ich will es einfach nicht vergessen. Nur deswegen schreibe ich jetzt. Guck mal! :)

Inspiration - En kvart om miljöombyte

Jag tänkte efter mitt uppdrag i Tyskland hålla ett inspirerande föredrag hemma på kontoret och skrev ihop detta. Men det blev aldrig något föredrag. Liksom det aldrig blev något av EIS. Det fanns helt enkelt ingen inspiration...

Visst är det så att vi människor är trygghetssökande, men att ibland våga söka sig utanför ens egna komfortzon kan vara oerhört berikande.

Jag tror personligen att om man aldrig vågar lämna sin trygghet, så kan man aldrig växa upp. Hur vuxen kan man bli om man aldrig lämnar mammas ömma famn??? Och det slutar inte där – hela livet bör man ständigt försöka utöka sin komfortzon i min mening, för det är bara så man en gång har chansen att bli inte bara gammal utan också klok. Man lever så länge man lär sig. Den dagen man slutar lära sig, vad är poängen?

Det finns många sätt att vidga sina vyer! Man kan dra till Indien och röka på i Goa, eller pumpa puder i Kanada eller Alperna några år, säga upp sig, plugga till något helt annat. Men det kanske är lite i värsta laget, åtminstone lite grundtrygghet vill man gärna ha. Så mitt förslag – ta ett uppdrag utomlands!

Du får det positiva med att bryta upp och se andra horisonter, annat folk som talar ett annat språk i en annan kultur. Men samtidigt så har du din anställning kvar, din ITPK och alla tjänsteår. Det är äventyrligt på ett tryggt sätt.

Visst finns det ändå risker! Man tappar kanske kontakten med kompisar. Man hittar kanske inte den perfekta kung fu-klubben eller den bästa latten. Men det finns ju så mycket annat. Du kanske ska lägga kung fun på hyllan ett litet tag och spela piano istället. Dricka cappuccino istället. Dessutom försvinner inte vänner som är värda namnet bara för att man bor lite längre bort ett tag. Glöm dem. Fokusera på dig själv! Vad är viktigt för dig. Vad behöver du för att vara lycklig?

Gör som jag. De första dagarna i Frankfurt satt jag på Mains strand, såg solen gå ner över skylinen, njöt av min Weissbier i den ljumma sommarkvällen och funderade på alla möjligheter som nu låg framför mig. En oändlig mängd möjligheter.

Visst finns det risker också. Man vet ju inget! Vad gör man när man måste gå till doktorn? Köpa toapapper? Hur kommer jag till jobbet? Var ska jag bo? Men allt sådant löser sig! Varhelst det finns människor finns också det du behöver för att överleva, du måste bara klura ut hur och det är ju detta som man som ingenjör älskar! Att klura ut saker, komma på lösningar, se saken från en annan vinkel, bättre förstå det ursprungliga problemet.

Märta Tikkanen - Århundradets kärlekssaga

Denna bok drabbade mig hårt, första kvällen på mitt första qi gong-läger, några månader efter att ha insett att jag har en missbruksproblematik. Jag kände igen mig i allt - missbrukarens kval men också den medberoendes lidande och oförmåga att förstå varför.


Du är en ensam varg
du litar bara på dig själv
du tror på briljansen
i svindlande soloprestationer
lagspel är ingenting för dej

Du väger mäter jämför
alltför ofta misskänd
förbigången försummad

Om nån annan
får beröm
betyder det för dej
att du
blir mindre

Om nån annan
misslyckas
så har du
vuxit

Du tror aldrig något gott om nån
förrän du har sett att han är värd det
Alla andra misstror du i grunden

Och för det mesta tycks du ha rätt
för det mesta är det tydligen bäst
att misstro mänskor som du möter

För tusende gången
överbevisad
står jag där
och mumlar mitt:

man måste ändå
man måste ändå tro
man måste ändå våga älska

------------------------------------------------------------

Jag är feg
Jag är så fruktansvärt feg, ropar du
och slår en dånande trumvirvel
Medge medge medge
att jag är oerhört
feg
Den fegaste och uslaste
som nånsin fanns

Det var väl
modigt sagt, säjer du
belåtet
och inväntar
applåderna

De kommer
ja visst kommer de

Så feg
så modig
och så ärlig
det är bussigt det, säjer de
och applåderar
så det smattrar

Och ju mer de applåderar
dess säkrare
kan du vara
på att du inte behöver uppfatta
vad det är
jag försöker viska
i ditt öra

Käraste varför
är du så rädd
för verkligheten?

------------------------------------------------------------


Överallt
sökte jag dej
som fanns överallt
i min värld

Jag försökte göra om
min värld
så den skulle passa dej
sökte dej överallt

men den jag äntligen fann
var mej