Dags för oss att växa upp

Människan är ett djur instängt utanför sin bur ur Filosofiska Rummet framkallade den där härliga känslan av att en polett trillat ner. Eller åtminstone kanske trillar ner, snart. Låt oss se.

I tidernas begynnelse var vi bara ett djur bland alla andra. Det fanns en gång minst sex människoarter men dessa utrotade vi (läs mer i Hararis fantastiska bok Sapiens) och sedan fortsatte vi att utrota nästan alla världens större däggdjur. Även om vi blev allt mäktigare var vi dock ännu en del av naturen och helt beroende av den. Kanske togs de första stegen ur naturen i och med att vi blev bofasta? Helt klart var industrialismen ett stort steg in i det som uppfattades som en säkrare tillvaro. Men nu när fler bor i städer än på landet, klimatet kantrar, storstaden dödar och landet åter lockar, borde vi inte åter inse att vi är en del av naturen och är helt beroende av den?

I antikens Aten härskade fortfarande föreställningen att vi är en del av naturen, av en given kosmisk ordning, en del i ett förutbestämt, ett av Gud eller av sig självt skapat system. Denna självklarhet börjar allt mer ifrågasättas och på 1600-talet säger Descartes att "Vetenskapens uppgift är att behärska naturen". På 1700-talet säger Kant att "Det är vi som ger order". Dessa tankar får näring genom katastrofen i Lissabon 1755 och när sedan industrialismen slår igenom är saken biff. Människan är mästaren över naturen. Ska bli, åtminstone.

Men idag, när vi lär oss allt mer om antroposofen, om vår förmåga att förstöra hela planeten, är det inte dags att växa upp? Inse att vi varit ute och cyklat, inse att vi faktiskt är en del av, och beroende av, naturen. Alla dessa ekosystemtjänster, vi borde lära oss använda dem istället för att förstöra dem.

Mycket riktigt frågar sig filosofen Johan Redin (10 min in i programmet) om vi verkligen blivit klokare, trots all kunskap, en kunskap som dock är fysisk, på utsidan. Han hänvisar vårt förhållande till klimatet idag som ett exempel. Filosofen Sven-Olov Wallenstein fortsätter och frågar sig om det ens finns något inre. Något jag bestämt hävdar att det gör, något alla kan inse med hjälp av meditation, qi gong, yoga eller liknande metoder för ökat medvetande.

Jag vill alltså hävda att det är dags för mänskligheten att växa upp och ta ansvar.