Silence is golden

Let me quote Wikipedia telling about the Plato dialogue Phaedrus, where Socrates says about writing that "it is a remedy for reminding, not remembering, he says, with the appearance but not the reality of wisdom. Future generations will hear much without being properly taught, and will appear wise but not be so, making them difficult to get along with."

This, in essence, is the reason I don't write anymore. There is no point. Either you will know what I'm writing about but your truth won't look the same and hence my words will have no effect on you. Or you don't understand what I write about and therefore will not become any wiser anyway.

This also explains the state of the world of today. Too many people think they are wiser than they are and too many people think others are wiser than they are. But they are not so it is difficult to get along. And so we see rasism, islamophobia, nationalism, capitalism, greed, scare...

People need guidance, comfort and hope. From where will it come? There are good people everywhere but they are hard to see, hear and sense as the foul players are so loud and take up so much space and time.

This will change, of course, as in the end beauty is going to save the world.

Den pratglada tysken

När jag flyttade ut ur mitt föräldrahem idag (för andra gången, minst) tog jag en ny väg till min tomt på Orust och passerade en vacker sjö. Oj, så fin, tänkte jag, vände om och stannade och doppade tårna i det sommarvarma vattnet. Där stod en annan folkabuss och vi kom i samspråk, jag och tysken. Han var trevlig och pratglad. Väldigt pratglad. Så till den grad att jag kände mig exkluderad, överkörd, inte lyssnad på.

Senare samma kväll när mörkret sänkte sig över skogen avnjöt jag en kall öl och talade med en god vän per telefon. Jag var väldigt ivrig för så mycket hade hänt och jag pratade på. Först senare slog det mig att jag hade varit som den glade tysken som pratat om sin Engel-kylbox.

När jag så skriver detta kommer jag på att en HR-människa jag talat med tidigare (och som nu gjort att jag översköljde min vän) sade att hon hellre lyssnar. Klokt. Vi har ju trots allt två öron men blott en mun.

Dags för oss att växa upp

Människan är ett djur instängt utanför sin bur ur Filosofiska Rummet framkallade den där härliga känslan av att en polett trillat ner. Eller åtminstone kanske trillar ner, snart. Låt oss se.

I tidernas begynnelse var vi bara ett djur bland alla andra. Det fanns en gång minst sex människoarter men dessa utrotade vi (läs mer i Hararis fantastiska bok Sapiens) och sedan fortsatte vi att utrota nästan alla världens större däggdjur. Även om vi blev allt mäktigare var vi dock ännu en del av naturen och helt beroende av den. Kanske togs de första stegen ur naturen i och med att vi blev bofasta? Helt klart var industrialismen ett stort steg in i det som uppfattades som en säkrare tillvaro. Men nu när fler bor i städer än på landet, klimatet kantrar, storstaden dödar och landet åter lockar, borde vi inte åter inse att vi är en del av naturen och är helt beroende av den?

I antikens Aten härskade fortfarande föreställningen att vi är en del av naturen, av en given kosmisk ordning, en del i ett förutbestämt, ett av Gud eller av sig självt skapat system. Denna självklarhet börjar allt mer ifrågasättas och på 1600-talet säger Descartes att "Vetenskapens uppgift är att behärska naturen". På 1700-talet säger Kant att "Det är vi som ger order". Dessa tankar får näring genom katastrofen i Lissabon 1755 och när sedan industrialismen slår igenom är saken biff. Människan är mästaren över naturen. Ska bli, åtminstone.

Men idag, när vi lär oss allt mer om antroposofen, om vår förmåga att förstöra hela planeten, är det inte dags att växa upp? Inse att vi varit ute och cyklat, inse att vi faktiskt är en del av, och beroende av, naturen. Alla dessa ekosystemtjänster, vi borde lära oss använda dem istället för att förstöra dem.

Mycket riktigt frågar sig filosofen Johan Redin (10 min in i programmet) om vi verkligen blivit klokare, trots all kunskap, en kunskap som dock är fysisk, på utsidan. Han hänvisar vårt förhållande till klimatet idag som ett exempel. Filosofen Sven-Olov Wallenstein fortsätter och frågar sig om det ens finns något inre. Något jag bestämt hävdar att det gör, något alla kan inse med hjälp av meditation, qi gong, yoga eller liknande metoder för ökat medvetande.

Jag vill alltså hävda att det är dags för mänskligheten att växa upp och ta ansvar.

Varför bloggar man?

Vad är meningen med denna blogg? Att jag skrivit på engelska är för att nå flera, för att fler ska kunna förstå. Men varför? Vad har jag att säga som är så viktigt för andra? Är det inte bara mitt ego som vill få bekräftelse, få höra hur duktig hen är?

Jag gör det för att stödja mitt minne säger jag ofta, men kanske är det som med BH:ar och "fotriktiga" skor att allt bara blir sämre? (Vilket redan Sokrates förstod.) Men kanske gör jag det för att visa hur klok jag är? Alltså återigen bara ett utslag av mitt ego.

Och detta skulle mycket väl kunna vara anledningen till att detta med att blogga aldrig blivit en grej för mig. Det är inte en rörelse framåt.

Jobba för eller emot?

Att simma mot strömmen tar en fasligt massa energi. Bättre då att simma med och styra dit man vill.

Med detta tankesätt är det tämligen dumt att protestera. Bättre då att arbeta fram ett bättre alternativ och försöka styra ditåt. Denna strategi ger dig energi istället för att kosta dig energi.

Att anteckna försämrar ditt minne

Detta förstod redan Sokrates. Och mycket riktigt tycker inte min qi gong-lärare att man ska anteckna något i samband med hans lektioner. Jag ignorerade det under de första åren för då behövde jag det skrivna ordet som stöd för mitt dåliga minne. Numera antecknar jag aldrig något under de kurser jag är närvarande. Om det sedan beror på att jag redan kan det som lärs ut eller mitt minne blivit bättre kan man diskutera.

Sokrates hade en mer generell kritik gentemot skriftkonsten överlag som Platon berättar om i Faidros. Läs mer i exempelvis denna fina sammanfattning.

Jag är en filosof, minsann

Filosofi betyder att söka efter vishet. Att som Platon återge vad Sokrates säger är alltså inte filosofi utan Sokrates är filosofen. Han funderar mycket under sina promenader och ibland stannar han upp och kan stå blick still i många timmar tills han funnit svaret. Detta är i min mening filosofi. Men vad gör han?

Jag tror han mediterar, han är ju helt stilla, trots allt. Personligen, stel som jag är, föredrar jag dock qi gong.

Om frihet

"De som alltid låter barn göra som de vill har fullständigt missförstått begreppet frihet. Det är direkt fegt att säga till sina barn: Gör som ni vill."

Astrid Lindgren (1907-2002)

Detta vill jag påstå även gäller vuxna. Du bör kanske inte alltid göra det du vill.

Chat using only free software

XMPP is the free way to communicate between any devices or computers. Here is a quick start guide but I'll tell you what I did. First of all I chose to use the jabber.at XMPP server/service. I've seen the name often but the main reason was it is run by Fachschaft Informatik at the Technical University of Vienna. So there is no greed behind but instead a strong belief in politics and freedom. Because XMPP is free there are many servers to choose from so make your own choice! They all work together so you can chat with your friends regardless of what server they use.

Then of course you need a client. Again there are many but these are recommended by jabber.at. My choice for Android is Conversations as it works with OpenKeychain and it is available for free from F-droid. So install a client you like, enter the account you created and start chatting!

Small changes to make the world a better place

Slowly recovering from my life as a monk in Berlin I have thought about the state of the world. It is grim but I am positive that all will be good. Not without work, though! Sitting on our fat arses letting money take over the world is the road to disaster we've been on for a few decades now. We need to wake up!

It doesn't have to be any hard work for you, either. No revolutions (watch Mr Robot to understand that) but rather I advocate small changes, continous improvement, or kaizen as the Japanese say. But what can you do? Well, I'll tell you what I'm doing and maybe it can inspire you to act as well.

• I'm leaving Facebook.
• I'm leaving Google. (Still need to find another place to put my blogs and find another map service.)
• I've left the stock market. (I sold my last shares today and have placed my pension funds in "classical funds" that yield a yearly interest rate.)
• I only buy organic food.
• I have no debt (except my student loans which are cheap, backed by the government).
• I buy quality, not quantity.
• Instead of trying to earn as much as possible I'm trying to spend as little as possible.
• I practise qi gong. This makes me more alert and see things I'd otherwise would not. I also get healthier and stronger, physically and mentally.

Leaving Google - step one

Google is everywhere and their services are often the best and on top of that usually free. But do not forget that if you don't pay then you are the goods being sold! So, first thing would be Gmail.

I happened to stumble upon my new email providor as I was looking at a Fairphone in Berlin. You can come and touch and feel a Fairphone at the Posteo facilities in the old Schultheiss brewery. So I went there and started chatting with the pleasant woman standing there and it turns out they are an email provider, all green and aware. They are private, never save more data than needed on their servers (which also saves energy) and they give their employees an organic and vegetarian lunch every day as well as extra days off so they can take the train instead of flying! Brilliant! All this at the cost of one euro a month.

So, privacy and green thinking aside, another major reason to support them is that the company has no debt. It is also not a shareholding company. Remember that debt is the basis of capitalism and the reason the poor just get poorer while the fat cats just get fatter. The money they have (you pay in advance as a customer) are saved in the GLS Bank that does not finance dirty business.

Leaving Facebook in the name of democracy

The origin of the Internet can be said to be the TCP/IP stack, a pear-to-pear networking protocol. When HTTP was added on top the internet was born, making links and design of web pages possible, a major advantage from the previous text-based bulletin boards, FTP servers etc. Many of us set up our own web and e-mail servers at home in the 90:s and it felt like a whole new world opened up.

But was has happened since the 90:s? Almost everything on the internet has been concentrated to a few huge service providers, such as Facebook and Google. Homepages and blogs are easily done using such services, further increasing the concentration to a few giants.

Having a few giants instead of many competitors makes the market weaker and is, in the end, anti-democratic. When you add the fact that the giants are all financed by commercials (as they all provide services without a monetary cost as the data about the users is the currency they seek) the democracy problem becomes obvious. If we constantly are bombarded with commercials they will change our view of the world and that is truly a dangerous development.

Following Gandhi's advice I will now try to be the change I want to see. The first step will be to leave all the giants. Instagram was easy as I don't care too much about photos. Today I inactivated my Facebook account and this will be a good test. Will I be able to keep in touch with people? Will my relationships be fewer but of better quality?

I pay for the hosting of auvinen.se, so that part is ok. With that also comes e-mail addresses that I forward to Gmail. Which brings me to the next few steps. I need to find an e-mail service provider so I can leave Gmail. I also need to figure out a solution for my blogs.

Running Ubuntu in VirtualBox on Windows

Introduction
Every time I need to set up another virtual machine it has been so long I can't remember how exactly it was done. It is not complicated but finding a working solution always takes time and makes me quite frustrated. So here is an attempt to save time and energy next time it will happen.

System choices
Don't ask me why but during my career all computers have run Windows (except a brief time on OSX). So you end up with Windows but very often the software you work with can only run on *nix OS:s. Enter virtual machines (VM). Personally I like VirtualBox, so I stick to it. Ubuntu is a nice Linux distro and most computers these days run Windows 10. So there we go!

Installation

1. Install VirtualBox using the appropriate installer from their download page.
2. Download a disk image (a .iso file) from Ubuntu.
3. Create a folder in Windows that will be shared with the VM. It must not have any spaces, eg C:\shared.
4. Create a new VM in VirtualBox (by clicking New, chosing Linux and Ubuntu and just going with the default values unless you know what you want).
5. Add the folder created to Settings -> Shared Folders in VirtualBox. Be sure to select the Auto-mount option.
6. In Settings -> General -> Advanced select the Shared Clipboard as well as Drag'n'Drop to be Bidirectional.
7. When starting the VM just created, chose the iso file when VirtualBox prompts for a start medium. (The installation of Ubuntu is outside the scope of this post but being in a VM the worst thing that can happen is that the VM crashes.)
8. Install the VirtualBox Guest Additions by selecting Insert Guest Additions CD image in the Devices menu and then restart the VM.
9. The shared folder will be mounted at /media/sf_shared but to access it the user has to belong to the vboxsf group, so: sudo usermod -a -G vboxsf username
10. Restart the VM. (This is weird bit the group change is spooky, try id and id username and go figure...)
11. I prefer having a link in my home directory for quick access: ln -s /media/sf_shared shared

 On my Asus ZenBook the text in the VM gets awfully small but it is possible to change in the View -> Scale Factor menu option. One last note on encryption too: It makes the VM super slow, so I'd avoid it, it is slow enough as it is.

A year on wheels

In 2016 I realised I was ready to leave Gothenburg. My first idea was to use my connections and work in Switzerland, make some serious cash. So I applied for a year off from Acorn and started to network. But to be honest I didn't put much effort into it. There is a reason for that.

Through my qi gong practise I have become aware of higher powers. Call it god, if you please, or the qi field, or universe, love or just energy (scientifically energy is the most likely term so let's settle for that). All information is in this energy. All you need to know and more. The trick is how to learn how to read it. My method, Zhineng Qigong, is just one out of thousands of practises but it has served me very well.

So I thought I was going to Switzerland but still had a feeling I was not. Now, the feeling is the truth. The only instrument capable of reading the energies mentioned above is your body. Your brain, your intellect, is just an obfuscation, so better just shut it all off. This is exactly what qi gong, meditation, yoga and so forth is all about - stop thinking. But there is another side. Your feelings are correct, but are they clear? You might have childhood traumas or just stress and this will make the very delicate energy signals unclear. This is also what all these practises mentioned, and thousands more, do - clear your body and mind in order for you to sense the energies clearly.

Of course, the more you practise the clearer you will see. For me the best time of every year is the summer course in Nossebro, Sweden, where we practise zhineng qigong for 18 days. And this summer it became clear to me I was going to e-bike south, using solar energy. So, the concept of A year on wheels was formed and I spent all energy (and almost all money) on geting the equipment and leaving Sweden until one day, the last day of September 2016, I was ready to leave.

As you can read on the A year on wheels blog it started beautifully, riding south along the Swedish west coast in the sunshine and life was great. Then it became hell. Then it ended.

I ended up in Berlin where I have a good friend who has a house, plenty of space but no time. I had no clue what to do, not much money and loads of time. A perfect match.

Asian wisdom

My qi gong teacher always said

Don't think so much. Practise!

so I do.

Christopher McDougall - Born to run

Av någon anledning läste jag inte Born to run förrän nu, men bättre sent än aldrig! Bokens huvudpoäng är att vi är gjorde för att springa - långa distanser. Jag skriver detta i ett försök att sammanfatta mina tankar kring boken...

"Den bästa löparen lämnar inga spår" - Dao De Jing

"Vi springer när vi blir rädda, vi springer när vi är euforiska , vi springer iväg från våra problem och vi springer omkring när vi leker. Och när allt ser som mörkast ut springer vi som allra mest."

Boken handlar mycket om tarahumara - ett folkslag som överlevt i oländig terräng i Mexiko. Ett folk som upphöjt löpning till något av en religion. Och de springer lång. Riktigt långt. I galet vild terräng. Och dricker öl! Inte ett sockerlag som det västerländska ölet för all del utan ett svagare mer näringsrikt öl. Men ändå. Kanske har hashers fattat grejen... Tarahumara är (bak)fulla var tredje dag av sitt vuxna liv! Nåja, alkohol har många dåliga sidor, så jag ska inte framhäva dess dåliga...

Boken hänger sig till stor del till att försöka finna svaret på hur man borde löpa. Idag skadas väldigt många löpare och tesen är att detta beror på den vansinniga löpteknik vi lär oss i de usla skor Nike skapade på 70-talet: DUNK - DUNK - DUNK på hälarna. Inte undra på att kroppen går sönder! (65%  -80% av alla löpare skadar sig varje år.) Tänk istället att du springer på en grusväg. Ja! Erkänn, du gick omedelbart upp på framfoten, sträckte på rygg och nacke, höjde händerna till revbenshöjd och trippade försiktigt fram. Så ska du springa! "Lugnt, lätt, mjukt och snabbt."
"Man måste slappna av på samma sätt som när man bit för bit sänker sig ner i ett varmt bad. Efter ett tag slutar kroppen göra motstånd mot chocken och börjar njuta... Om man lyckas slappna av tillräckligt mycket blir kroppen vän med den vaggande rytmen till den grad att man nästan glömmer bort att man rör sig... Man måste komma i samklang med kroppen och förstå när man kan pressa sig och när man ska ta det lugnt."

Mjuka skor dämpar för all del smärtan som många upplever, men det är ju smärtan som försöker berätta för dig hur du inte ska springa! Om du springer barfota tvingas du springa så som du borde. Och fötterna blir starka! Våra fötter är fantastiska skapelser, beundrade på sin tid av Leonardo da Vinci, som såg skönheten i fotvalv. Skulle du förresten stötta upp en bro med en pinne i mitten? Nej, då skulle ju bron kollapsa! Tänk på den. "När man springer i dämpade skor försöker fötterna trycka sig igenom sulorna för att hitta en hård, stabil grund." (s.220) Läs mer i Fred Wilts klassiska How they train från 1959.

En viktig del av löpningen och en nyckel till att bli en bra löpare är att älska löpningen. Det har tex JoeVigil förstått, en mycket erfaren tränare. Tarahumara slutar aldrig springa utan bibehåller löpningens glädje genom hela livet! "Skälet till att långdistanslöpningen värderades högt var att den var oundgänglig. Det var tack vare den som vi överlevde och blomstrade och spred oss över jordens yta. Man sprang för att få mat och för att slippa bli mat, man sprang för att hitta en partner och för att imponera på henne, och man sprang så fort man kunde när man rymde med henne för att starta ett nytt liv tillsammans. Och som allt vi älskar - allt det som vi kallar 'passioner' och 'älsklingssysslor' - är det egentligen en inkodad, uråldrig nödvändighet. Vi föddes till att springa. Vi föddes för att vi sprang. Vi tillhör det springande folket, och tarahumaraindianerna har aldrig glömt det."

Man ser även i löpningen hur pengar förstör. Företagens vinster har stadigt minskat allt eftersom ledningen blivit ägare och prioriterar kortsiktiga vinster. Precis på samma sätt hamnade maratonlöpningen på dekis när proffs blev tillåtna i OS 1984 (s119). Återigen - de bästa löparna är de som älskar löpning mest. Inte de som älskar pengar mest. Just som chefer.

"Tänk om alla våra problem - våldet, fetman, sjukdomarna, depressionerna och den ständiga girigheten - började när vi slutade vara ett springande folk. Om man förnekar sin natur kommer det bryta fram på något annat, obehagligare sätt." (s125)

En del kosttips kläcks också i boken. Som att äta mindre. Som att skippa köttet. Som iskiate, eller chia fresca: Chiafrön upplösta i vatten med lite socker och en skvätt lime. "Hemkörd Red Bull!" Tarahumarafolket lever till stor del på pinole och bönor, vilket ger all protein som behövs. Och det skyddar väldigt väl mot cancer. (s267)

Vad gäller träning så rekommenderas att ta det lugnt och sakta bygga upp fotens muskulatur. Den är svag efter ett liv instängt i skor. Styrketräna även resten av kroppen! Och spring mycket i backar.

När jag letade efter "pinole" hittade jag denna sida med recept på pinole, iskiate och annat.

Så slutligen: Släng dina svindyra skor, ät mycket frukt och grönt och ge dig ut!

Threads and strings in C++ on Windows

It's been way too long since I felt I had anything to say and in fact these days I realize most of what I have said is irrelevant anyway. But my memory still sucks and I still work as a software consultant so I need to post this just so I'll know next time. Because it took me days to get this to work. Which might sound like I should maybe look for another career but... nah! I like this geekery.

So I just started working at Acorn Technology and still have no assignment (thank you, lord!) so I've been looking at C++11 and all fancy new stuff there is. I use the MinGW/Eclipse setup as I love freedom, but I've been running into all kinds of issues. It turns out that what you get from the "official MinGW site" mingw.org can't handle C++11 strings (like the to_string method). So I changed to the distro you can get from nuwen.net which can handle the strings but not threads. Sigh. But by now I have also installed mingw-get which is very handy for adding extra packages, so I add pthreads but in vain. Double sigh. (Actually by now there are a lot of things my bosses have said I should look into so I'm very happy I have 20 years' experience in keeping bosses happy while doing my shit. But still, another sigh.)

But then, finally, something useful keeps turning up on my internet searches - mingw-w64. 64-bit. Threads (not the winAPI threads that apparently suck but the C++ std::threads). Not a million "clever" ways to avoid a shitty solutions' flaws that is the rule if you run into something that actually does not work. How about strings? I install from SourceForge and change the path (exchange the C:\mingw\bin path to C:\Program Files (x86)\mingw-w64\i686-4.9.1-posix-dwarf-rt_v3-rev1\mingw32\bin\) and it works! On the command line as well as in Eclipse. Just like that! (Well...) For once something actually works on a Friday afternoon. :)

Maten vi äter dödar oss sakta

Ända sedan jag var ihop med en vegetarian för något decennium sedan har jag funderat mycket kring detta med kost. Jag har varit vegetarian (men en alternativ-läkare sa att det kanske inte var så smart så jag slutade). Jag har länge dragit ner på kött men också snabba kolhydrater, gluten, mjölk och helt slutat med charkvaror (efter att FN (!) sagt att charkvaror dödar). Dessutom lider min far och systrar av laktosintolerans, mina systrar även av glutenintolerans och jag känner själv att dessa ämnen inte är bra för mig (tacka qi gong för det). Dessutom har mina systrar så kallade pigmentfläckar, något jag också fick en liten i somras. (Dessa lär vara en form av auto-immun sjukdom just som laktos- och glutenintolerans.) Och så nu detta om att kolesterol inte alls är boven bakom hjärt- och kärlsjukdomar utan inflammation. Inflammation i stil med laktos- och glutenintolerans!

Jag kan bara komma till en slutsats: Vi ska inte äta något som innehåller varken laktos eller gluten och dessutom vara mycket försiktiga med socker, soja och majsolja.

Inget strösocker.

Ingen mjölk.

Ingen grädde.

Inget vete (inte heller durumvete och dinkel?).
Inget råg.
Inget korn.
Ingen majsolja.
Ingen messmör.
Ingen mesost.

osv

osv

osv

Vid en första anblick ter detta sig som en omöjlighet. Vad ska man fika nu då?! Men så tänker man vidare på vad man ännu kan äta:

Frukt

Grönsaker

Nötter
Rotfrukter

Olivolja

Ris
Majs
Hirs
Bovete
Havre (ren!)

Potatis
Quinoa
Ägg
Fisk

Kött
Hårdost
osv

osv

osv

och inser ganska snart att det finns massor man kan äta - men väldigt lite skräpmat! Det känns som att undvikandet av laktos och gluten är vägen till bra mat. Så det ska jag prova. Oavsett vad mina testresultat blir efter både gastroskopi och koloskopi...

Kolesterolet är inte alls boven, visar det sig

Denna länk var spiken i kistan på all den skit som jag ätit under mitt liv. Och borde vara det för alla, för all den skit som vi matats med genom snabbköpens hyllor i decennier. Det var inte en medveten kupp men sakta mördas hela mänskligheten i den rationella vetenskapens namn.

Till att börja med konstateras att det inte alls är kolesterol som orsakar hjärt- och kärlsjukdomar utan inflammation i kärlväggarna! En inflammation som får kolesterol att ansamlas osv. (Detta är bara ett av oändliga exempel på den västerländska vetenskapens begränsningar. En vetenskap som vi baserat hela vår existens runt och utrotat gammal visdom för, visdom som var "fel" men som nu visar sig vara rätt. Men detta är kanske ett annat inlägg...)

"Inflammation är inte komplicerat – det är helt enkelt kroppens naturliga försvar för en främmande inkräktare såsom bakterier, toxiner eller virus. Inflammationscykeln är perfekt i sitt sätt att skydda din kropp från bakterie- och virusinkräktarna. Men om vi kroniskt utsätter kroppen för skada i form av gifter eller livsmedel som den mänskliga kroppen aldrig varit avsedd att hantera, uppstår ett tillstånd som kallas kronisk inflammation."

"Vilka är de främsta orsakerna till kronisk inflammation? Det är helt enkelt ett övermått av enkla, högförädlade kolhydrater (socker, mjöl och alla de produkter som tillverkas av dem) och en hög konsumtion av omega-6 vegetabiliska oljor som soja-, majs- och solrosolja som finns i många förädlade livsmedel."

"Föreställ dig att du upprepande gånger gnuggar en styv borste över mjukt skin tills det blir rött och nästan börja blöda. Gör detta flera gånger om dagen varje dag i fem år. Om du står ut med denna behandling skulle du få en blödning, ett svullet infekterat område som blev värre med varje upprepad skada. Detta är ett bra sätt att ge en bild av den inflammatoriska processen som kan pågå i din kropp just nu."

"Den process som inleddes med en söt bulle blir en ond cirkel över tiden som skapar hjärtsjukdom, högt blodtryck, diabetes och slutligen, Alzheimers sjukdom, som den inflammatoriska processen fortsätter med oförminskad styrka."

"Det finns bara ett svar på att lugna ner inflammationen, och det är att återvända till livsmedel närmare sitt naturliga tillstånd. För att bygga muskler, ät mer protein.

Välj kolhydrater som är mycket komplexa, såsom färgglada frukter och grönsaker. Skär ner på eller eliminera inflammation som orsakas omega-6 fetter som majs- och sojaolja och bearbetade livsmedel som innehåller dem. En matsked majsolja innehåller 7, 280 mg av omega-6, sojabönor innehåller 6, 940 mg. Använd i stället olivolja eller smör från gräsätande nötkött.

Animaliska fetter innehåller mindre än 20 % omega-6 och är mycket mindre sannolika att orsaka inflammation än de förment hälsosamma oljor märkta fleromättade."

FARMOR KOM TILLBAKA!!!

How stress makes us dumb

Summer has ended and a new job is about to start - it's time to focus on work! And with that I mean programming. At least that's what I thought... but this link - The programmer's stone - that I got on a social media the other week, turned out to be much greater than expected and relevant not only for programmers but for all people. It tells us about how stress makes us incapable of grasping big, complex problems. To put it simply - stress makes us dumb.

Try it out yourself on The embedded figures test! It becomes very clear that stress makes you blind...

To be more precise, stress makes us lose our ability of juxtaposion, and makes us fall back to focussed attention. I'd say this can explain a lot of stupidities we do and wrong conclusions we draw (in turn making political populism very tempting, just as one of many examples). Among the implications, this lost ability of overview, basically, explains bloatware, "both in computer programs and human bureaucracy". Read more on The programmer's stone's third page. For a programmer it means it becomes impossible to keep a program in one's head. A skill that is very important, as told in Holding a program in one's head.

Talking about bureaucracy: Both blogs mentioned above talk about programmers and organizations being in conflict: "organizations are designed to prevent what programmers strive for" as The programmer's stone says and blames it on the stress that organizations induce. Holding a program in one's head, on the other hand, blames the conflict rather on personal issues: "It's not merely true that organizations dislike the idea of depending on individual genius, it's a tautology. It's part of the definition of an organization not to." "Good programmers manage to get a lot done anyway. But often it requires practically an act of rebellion against the organizations that employ them. Perhaps it will help if more people understand that the way programmers behave is driven by the demands of the work they do. It's not because they're irresponsible that they work in long binges during which they blow off all other obligations, plunge straight into programming instead of writing specs first, and rewrite code that already works. It's not because they're unfriendly that they prefer to work alone, or growl at people who pop their head in the door to say hello. This apparently random collection of annoying habits has a single explanation: the power of holding a program in one's head."

I guess they are both right - the programmers' annoying habits are due to stress avoidance.


Reading further on the The programmer's stone, you get sad realizing that indeed organizations do everything to kill good programming: Open plan offices. You "can't afford" good tools. You "don't have time" to play around with and get to know the technology you chose to use. Ignorance is seen as a bad thing. Don't try to prove you're wrong (in order to prove you're actually right). Use brainstorming sessions. Don't just have a project leader, but also a project manager to take care of the boring stuff!

"The first Great Abdication occurred in the early 1990s, when managers who weren’t programmers, and therefore had no understanding of the work, abdicated their responsibilities to proceduralism in the form of perverse misinterpretations of ISO9001. When that didn’t work, in the late 1990s, they moved to the second Great Abdication. In this, they decided that uniquely amongst commercial activities, software engineering is best handled as a democracy, where the horde of JavaSchooled script kiddies all had equal votes to the minority of experienced people who could have led and taught them. As Richard Gabriel has observed, “It takes twenty years to get good at this stuff”, so of course that was a failure. The third Great Abdication was to ship the whole mess offshore!"

When it comes to creating a good team, we have succeeded if the individuals have a good self-confidence and no stress. This is why Open Source software development works so well - there is no management stressing, there are no contra-productive team building events etc.

Further on: "A person who frequently does juxtapositional thinking is aware of the importance of self-consistency in their thinking. If something doesn’t “hang together”, they know they have made an error." Lack of self-consistency can then lead to confabulation and god knows all can happen!

The fact that humans are a social being is maybe proved by the Asch conformity tests.

In The camel has two humps it is shown "that programming teaching is useless for those who are bound to fail and pointless for those who are certain to succeed". This blogg is well worth reading! "To write a computer program you have to come to terms with this, to accept that whatever you
might want the program to mean, the machine will blindly follow its meaningless rules and come to
some meaningless conclusion."

Well, let's say you manage to create a gelled team. That doesn't mean you can relax, because what then usually happens is the Dreaded Jungian Backlash. One part of this problem is that stress is addictive, and most people are addictive to a level of stress that impairs the juxtapositional thinking! Note now that stress releases dopamine and loss of the ability to produce dopamine causes Parkinson’s... The other part is that the stressed people in the organization seeing the not stressed gelled team becomes envious and do all kinds of stupid things.

So, what to do per organization? In most, there is no point even trying...

And it doesn't get more optimistic in the Marketing section: "A great deal of programming happens within and between large organizations, which are rarely operating at high efficiency. No-one would ever put it this way, but lots of people won’t actually appreciate an efficient supplier, because it puts too much pressure on them to be an intelligent customer."

In a response to a Reddit comment this is said: "People in the stressed state can’t program. Period. We have a software industry which is like a black comedy, with projects going over budget by orders of magnitude and many other problems, because the ability of some people to program most of the time, and most programmers to program on rare occasions, has led us to believe that all programmers can program all the time."
The "problems come from social background stress preventing the prefrontal cortex from functioning in a way which permits programming".
Old people remember their childhood clearly, but not the rest of their lives, because they have been stressed out all their lives. Until now...
"I have concluded that social stress addiction, as exposed by studying the mysterious subject of the practical industrial psychology of computer programming and then identifiable all over the place, is the greatest curse the human race has ever suffered."

Further: "This does not mean surrendering ourselves to intuitionalism, but it does mean that we should sanity check our reasoning when we are in a frame of mind to do it juxtapositionally and vice versa. We all know how we can see more possibilities once we have slept on something. I suspect we then have the opportunity to dissolve unnecessary subsystem boundaries so that the algebra of possibilities becomes simpler and we see the structure of the situation. If one cognitive mode was enough, we probably wouldn’t have two."
Stress and memory puts it bluntly: "In a psychology lab, it’s easy to show that stress interferes with your working memory, making you temporarily dumb."